Det har varit en lång helg. Man skulle kunna tro att man kan slappna av lite när man åker hem till sina föräldrar. Men nej då, det har nog varit lugnare om jag hade stannat hemma.

I torsdags tog jag kontakt med Barnmottagningen då A inte hade blivit bättre i sin andning. De sa att jag var tvungen att kontakt Vårdcentralen först. Där får jag till svar att vi ska avvakta, då han inte handas så tungt så att nyckelbenet syns eller näsvingarna fladdrar. Det var precis som jag trodde. Det var ju därför som jag ringde Barnmottagningen först. Men jag gav upp. Det verkade dessutom som om den medicin som vi hade hemma började ge lite verkan. Han fick gå och sova ordentligt på dagen sen. Trots att sambon tyckte att jag skulle vara hemma från jobbet på eftermiddagen så åkte jag och gjorde mina timmar.

På fredagen var det upp med tuppen kl 6,30. Bärja packa väskan med allt vad det innebär. Klockan 9 for vi hem till svärföräldrarna och hämtade svärfar, sen bar det av norrut. Resan upp gick jättebra och väl framme vid hamnen så fick vi vänta en stund innan mamma kom. Sen åkte jag, A och mamma vidare hem till henne. Var lite nervös över att köra i Stockholm, men det gick jättebra. Hade ju tur då vi missade rusningstrafiken. Men det var inte lätt att få sonen att somna på kvällen. Taktiken att bara lägga honom och sedan gå därifrån gick inte. Fick ligga med och smyga ut när han hade somnat.

Lördagen var bara kaos. A var inte på humör. Och sova middag vägrade han. Så jag och A följde med till Syjuntans auktion. Det ni!!! Tre timmar med spring efter sonen. Det var ju inte det roligaste jag har gjort. A somnade dock när vi kom hem som en stock. Kl 16, inte så lyckat. Men han fick sova två timmar, sen åt vi en sen middag. När han sedan skulle gå lägga sig så gav jag mig direkt, sövde han i min säng och sen fick han ligga där resten av natten.

På söndagen åkte vi hem igen. Hämtade sambo och svärfar i min gamla hemkommun. Hemma ganska tidigt och det blev ganska tidigt i säng. Tillbaka på jobbet idag. Skönt!! Skönt att göra något annat än att bara tjata på sonen. Den älskade ungen kan verkligen gå mig på nerverna ibland...