Igår höll jag på att gå i taket. Var såå frustrerad. Hade inget inplanerat och inga idéer på vad vi skulle kunnagöra. Eller jo, jag hade idéer men sambon var ju inte så glad att hänga på dem. Dessutom så satt han framför tv:n till kl 11. Då hade jag och sonen hunnit vara ute i trädgården i ett par timmar, och bland annat satt på en hasp och gångjärn på en grind vi gjort i staketet. Jag var så förbannad. Sitta inne och glo på tv när det är så fint väder.

Idag har vi tagit det lika lugnt som igår. Efter sonen middagslur så åkte vi hem till svärföräldrarna och grillade. Det var trevligt. Sambon passade på att fråga om de kunde passa sonen över en natt någon gång. Så att vi kunde få komma iväg och vara lite ensamma. Det var väl lite så där med det. De lät inte helt pigga på det. Och jag blir så arg. Samtidigt som jag förstår det. De är inte purunga. De är trötta efter att ha uppfostrat sin dotterdotter de 3 första åren. Och jag har inte mage att "tvinga" dem. Och det är ingen idé att dråga sig hur länge man kommer att orka utan hjälp. Det är bättre att helt enkelt acceptera att så här är det. Vi är inte de första som inte har någon barnvakt. Vi kommer nog att överleva. Man får hitta andra sätt att finna ny ork.

Imorgon står det städning på schemat. Och handling. På tisdag kommer brorsan med familj. Och på onsdag drar vi till Öland. Håll tummarna för att det blir fint väder då...