Och den startade tidigt. Kl 6 var vi uppe och körde sambon till jobbet. Vid 10 var det sedan 2-årsbesök på BVC. Han fick MVG och det var med lite stolthet som ja gick där ifrån.

En liten sångstund på ÖF hann vi med innan vi tog en runda i lite butiker. Lunch med två kompisar, hastigt dock. Tråkigt! Men gött att se dem.

Nu har sonen sovit en stund och jag har hunnit med att städa ur min garderob. En hel sopsäck med kläder som ska sänkas, och en halv som ska slängas. Vad skönt det var. Nu är det lättare att se om det är något klädesplagg som man saknar i sin repertoar.

Sambon jobbar över idag så det blir en lugn kväll på hemmafronten. Imorgon blir det ett dagpass, 8-15.

So long!

Nu så har sonen sovit bra i ett par nätter. Vilken skillnad det gör. I fredags var jag helt slutkörd. Var på uruselt humör, då man inte har sovit ordentligt på en vecka. Kom till jobbet och det första som möter mig är en diskussion om hur man hanterar ett viss problem i kassan på jobbet och jag känner mig totalt påhoppad trots att inte grundproblemet var mitt. Men det var bara att skärpa sig och jobba som planerat.

Lördagen började med en fika hos svärföräldrarna. Vi firade A's kusins födelsedag. Sen vid kl 15 bar det av till jobbet för min del. Det var den suraste stängning jag har varit med om. Kl 20 så dog det. Inte en kotte var det i butiken. Max 5 kunder per timme fram till kl 22. Pga av Speedway-GP i Målilla och Körslaget, där vår kommun är med. Kul att vi vann första programmet i alla fall.

Idag hade jag ett litet pass, 6,5 timmar. Handlade efter jobbet och var hemma vid 17. Ställde mig direkt och lagade middag. Fick jättefin hjälp av sonen. Medan lasagnen stod i ugnen gick vi ner och startade en tvättmaskin. Efter middagen badade han och sen blev det saga och välling. Tredje natten i rad nu som han somnade utan problem. Jag tror att den jobbiga perioden är över för denna gång.

Imorgon blir det jobb igen. Och dagis för pojken. Tre dagars-vecka denna vecka. Det är skönt!

Onsdag = full rulle från tidig morgon, Dagis, jobb och sen hemmaliv. Upp kl 6 för att köra sambon till jobbet, hem, göra sig iordning och äta frukost. Sen är det sonens tur att bli lämnad på dagis. Det gick betydligt bättre än vad jag hade trott. Och så iväg till jobbet.

6 timmar senare så hämtar jag sonen igen, åker och handlar och sedan hämta sambon. Hem, laga middag, äta och sen leka med sonen för att han inte ska bli uttråkad. Var dock så trött att jag nästan somnade på golvet i hans rum. Ett snabbt bad och sen var det dags för han att sova. Och än en gång så vill han inte, utan bara gnäller. Denna gång kapitulerade jag tidigt och lade mig på golvet bredvid hans säng. 30 minuter senare så sover han. Men varför har han så svårt att somna? Det har han ju inte haft innan. Eller jo, men då var det mysigt när man fick söva honom i famnen. Nu är det bara frustrerande. Och idag var han inte understimulerad. Kanske övertrött istället.

Igår var vi hemma hela dagen då jag var ledig. Vi sov till halv nio. Det var jätteskönt. På förmiddagen gick A och jag ut och cyklade. Ja, han gjorde det i alla fall. På sin nya fina balanscykel. Ingen lunch åt han, men sov jättebra på dagen. Inte konstigt med tanke på natten innan. På eftermiddagen gjorde vi inte så mycket. Sambon kom hem, vi åt och sedan åkte vi och veckohandlade. Ett besök hos farmor och farfar blev det också. Och sonen somnade utan problem....

Ja ja, det är bara att kämpa vidare (börjar låta som ett mantra nu). Imorgon blir det en promenad ner på stan och sedan kvällspasset på jobbet.

att skaffa fler barn?? Alltså inget provocerande nu. Utan en ärlig undran. Hur orkar man?? Igår kunde jag inte förstå hur det ska vara möjligt att ens tänka tanken. Hade en period i sommar då jag kände en liiiiten känsla av längtan till en till liten bebis. Men efter igår, är den som bortblåst.

A var hemma med sambo hela dagen, då A hade feber i helgen. Och som vanligt så gör de ingenting. Jag menar, även om sonen är lite snuvig så mår han bara bra av att vara ute. När han sedan skulle gå och lägga sig på kvällen så går det bara inte. I en och halv timme springer vi upp och ner för trappen. Vid halv tio ger vi upp och går alla och lägger oss i vår säng. Då är både jag och sambon i upplösningstillstånd. Trötta, förbannade och med så mycket frustation att vi inte vet vart vi ska ta vägen. Dock att vi ligger i vår säng så vill sonen inte sova. Och han börjar bli ordentligt trött, det märks. Efter mycket om och men, och en flaska vatten, så somnar vi äntligen. Utmattade.

Men hur orkar man?? Hur orkar man med två?? Hur får man till ett samliv när man är helt utpumpad på kvällarna?? Och jag vet inte hur många gånger jag har fått bita mig i tungan det senaste dygnet för att inte säga saker till sambon som han inte förtjänar. Jag bara känner en stor frustation heeeela tiden. Hur gör alla andra? Är det bara vi som inte får ihop det?? Det känns som det. Vad gör vi då för fel??

Skönt att sitta hemma i sin egna soffa. Har varit i Uppsala i helgen. Åkte i fredags och det rullade på så bra i början. Jag körde för ovanlighetens skull. Byte av chaufför blev det i Nyköping. I Stockholm blev det värre dock. 1 timme satt vi i bilkö genom Stockholm. Helt sjukt. Rusningstid + vägbyggen = ingen bra kombination.

Lördagsförmiddagen var vi ute i regnet. A fick sin förste födelsedagspresent; en balanscykel. Han fattade galoppen direkt. Ska bli kul och se han använda den hemma nu. Efter middagsluren så kom storebror och hans familj och sen blev det kräftfest. A var dock inte så pigg. Febern var ett faktum. Så när han sedan skulle gå och lägga sig så körde vi hela arsenalen; alvedon, nässpray och astmamedicin. Natten blev inte rolig.

Bilresan hem idag gick också bra. Det är skönt att sitta i bilen när man inte är pigg. Dock sov han inget så nu vid läggdags var han inte svårsövd. Dock var febern tillbaka, den hade sjunkit lite under dagen, och nu ligger han i vår säng. Han har öven fått små, små röda prickar lite var stans. Lite på sidan av magen, insidan av låren, ena underarmen. Så nu återstår och se om det utvecklas till vattkoppor.

Sambon stannar hemma imorgon med sonen så för mig är det jobb som gäller, 13-19. Det är bara att kämpa vidare.....