Sommar sommar sommar!!! Kan knappt ha bättre väder. Men känslan i kroppen kunde vara bättre.

Är irriterad, ångestfylld, rastlös och lite smått förbannad.

Allt började i fredags. Jag var ju ledig och det var skönt. Sonen och jag njöt av den lilla värme som hade börjat komma. Vi längtade tills pappa skulle komma hem så att vi kunde grilla och sedan åka på bilspeedway. Klockan går och vid halv fem så gör jag annan middag. Sambon kommer hem halv sex (då har han även hunnit med en tur förbi systemet). Vi äter, han trimmar gräset och sen sätter han sig i soffan. Jaha, ingen bilspeedway alltså. Då hade sonen fått sova på dan i onödan. Frustrerad över att ha suttit hemma hela dagen och inte komma iväg på kvällen.

Lördagen börjar med att jag och sonen åker till tippen med lite gräsklipp. Sen blir det en sväng förbi ÖoB och sedan Maxi (nu är även sambon med, fast de sitter kvar i bilen). Hem, äta lunch och så iväg på födelsedagsfest.

Den värsta ångesten och frustrationen känner jag just nu. Klockan är halv tio, jag och sonen har varit uppe i en halvtimme, sambon sover fortfarande. På Fb läser jag att den ena ska till Öland idag och den andra till Skara sommarland. Vad vi ska göra? Det vette gudarna. Tanken va att vi skulle tvätta huset och förbereda inför målning, men vem vet när sambon behagar stiga upp idag. Känns som att hela helgen blev förstörd bara för att vi var på den där jävla festen igår. Ibland känns sambon så egoistisk. Om man vet att man har saker att göra dagen efter, tar man det inte lite lugnt då?? Att vi inte hann med något igår är i för sig inte sambons fel, utan hans kompis som tycker att kl 13 är en bra tid att börja festa.

Nä usch, det känns som om det blev väldigt tråkigt inlägg. Var dock tvungen att skriva av mig lite. Dagen är ju inte slut än. Men erfarenhet säger rätt så mycket...