Så då var den helgen över. Och den har känts. I lördags kom psykbrytet. Vi hade varit ute på förmiddagen och kollat på rallybilar. Det tyckte sonen var roligt. Och jag var inte så missnöjd över det heller. Efter lunchen så tänkte jag att jag skulle få vila lite på soffan. Men neeej då, sonen var som ett monster. Och då kom det. På eftermiddagen, när jag hade lugnat ner mig, så gick vi ut en sväng.

Sambon var uppe och åt lite med oss igår. Och sen var han uppe en stund på kvällen. Så det går framåt. Idag hade vi besök av svärföräldrarna och sambons systerdotter. Det blev ett väldans liv, men så skönt. Skönt att det hände något, att någon kom hit och visade att vi inte var glömda och ensamma. Både jag och sambon mådde bättre efteråt.

Imorgon blir det en sväng till Memira. De ska ta ut skyddslinserna som sambon har haft på ögat dessa dagar. Sen så blir det dagis för sonen och jobb för mig. Svärmor hämtar på dagis och jag hämtar från svärföräldrarna sen. Och sen tar vi lite ledigt igen. Men det ska bli så skönt att få jobba ett par timmar imorgon. Känner att jag behöver träffa folk. Men jag misstänker att dem 6 timmarna kommer att gå väldigt fort.