Att ett samtal kan göra att man mår så mycket bättre. Har haft en riktigt tung helg, men efter lite prat med mamma så mår jag bättre. Det rättade inte till något. Men det är skönt att känna sig kravlöst omtyckt.

Hur som helst. Helgen har varit tung som sagt. Lördagseftermiddagen spenderades först ute i lekparken. Inne gjorde vi sen en riktigt onyttig middag; nuggets, onion rings och mozzarellasticks, allt friterat. Kvällen spenderades framför en film, Liza Marklunds "Den röda vargen". Helt OK.

Söndagen var riktigt svart. Bara någon timme efter att jag och sonen hade gått upp, so så där halv sju, så kom den. Migränen. Nu har jag inga svåra fall av detta fenomen, men klart jobbiga. Synrubbningar, huvudvärk, illamående.Fick gå och lägga mig strax innan lunch och sambon tog med sig sonen ner i gillestugan. Skönt, kanske ni tänker. Nja, en halvtimme senare så dyker svärfar upp med sonens kusin. De får reda på att jag har huvudvärk och ja. Sen får ungarna höra hela tiden: shss, var lite tysta, ta det lugnt. Ja men för fan. Säg inte att det är OK att komma förbi när du vet att jag har ont i huvudet!!!!!!!!!!! (Riktat till sambon i huvudet) Stackars barn, barn ska låta så är det. Lyckades få en timme sömn två timmar innan det var dags att sticka till jobbet. Och gud så skönt det var, ja både att få sova och att få komma hemifrån.

Den här helgen har jag kännt mig mer ensam än på länge. Ensam på det sättet att jag har verkligen kännt av att jag inte har mina föräldrar i stan. Att få hjälp eller avlastning hänger helt på mina svärföräldrar och när man har en svägerska som utnyttjar sina föräldrar (från min synvinkel) till max så känns det som om man får backa lite. Så att man kanske kan få hjälp när det verkligen krisar. Och då menar jag när man måste jobba över eller liknande. Inte att man bara behöver sova.

Nähä, imorgon blir det jobb ett par timmar. Och på torsdag. Sen tar vi långhelg. Hela familjen....