Igår så såg det ut som om att min otur skulle fortsätta. Jag kom till jobbet och såg fram emot att få mitt nya schema. Slinker in till chefen innan jag börjar och får svaret "Nej, jag har precis skrivit ut dem. Måste räkna dem. Senast fredag." Senast FREDAG!!! Skriv då för fan inte på alla info-lappar at de ska delas ut den 24/2.    Gjorde mig iordning för jobb och ilskan bubblade i mig. Sen, efter rasten, så kommer chefen med en bunt papper. Och jag fick mitt schema!! Yeey!! Och sen nja.... Inga direkta förändringar. Både positivt och negativt. Så det är bara att knega på. Samma skittider som vanligt. Nämnde för chefen att jag ville ha en "dagtid" på måndagen istället för eftermiddag/kväll. Då får jag svaret att det inte går att ordna och att jag får skylla på Handels för det. "Nej, jag skyller på schemaläggaren" sa jag (kaxigt, jag vet). Men ärligt, facket har väl inte bestämt att jag 3 av 4 dagar ska jobba till tidigast kl 18. Nä, det är helt och hållet schemaläggarens åsikt.

Men jag kämpar vidare. Solen har visat sig ett par dagar nu   och det har varit riktigt skönt ute. Får vårkänslor vilket känns väldigt konstigt. Idag satt jag ute på altantrappan och njöt av vårsolen. Men om jag inte minns fel så kunde jag inte göra detta förrän i april tidigare år. Men det kan ju komma ett bakslag. Och jag skulle inte bli förvånad.

18 dagar kvar till Sälen-resan. Har daglig koll på temperaturen, antal öppna liftar/pistar och kollar webcameran. Blev lite deppig när jag såg att det tjocka snötäcket som låg på träden hade försvunnit och att det är plusgrader. Men enligt lillebror så är det i alla fall drygt 1 meter i snödjup. Så jag håller tummarna. Måste ringa och boka skidpaketen nu bara. Sen är jag redo.

Imorgon är det utbildning på jobbet. Dags att lära sig att använda en hjärtstartare. Sen får ni gärna falla ner med hjärtstillestånd hos mig. Jag hjälper er.