Då var det snart dags. 11 timmar kvar tills man sitter i bilen på väg till snön. Allt (det mesta i alla fall) är packat och klart.

Idag har min dag sett ut så här:
Upp kl 7, äta frukost, fika hos svärföräldrarna och lägga pussel med sonen där, hem, vika tvätt, packa sonens och mina kläder, laga chiliconcarne som ska med upp till Sälen, åka och handla, köpa kebab på vägen hem, äta, leka med sonen, bada sonen, vila 15 min, börja packa bilen, mysa med sonen, lägga sonen och kl 19.30 slår jag ner min "lilla" rumpa i soffan.

Min sambos dag:
Upp kl 9, går på toa, äter frukost, sätter sig i soffan, åker till föräldrarna fikar, kollar på bandy på tvn, åker hem, sätter sig i soffan, packar sina kläder, sätter sig i soffan, sätter sig vid datorn, sätter sig i soffan, sätter sig i soffan i gillestugan kl 19.

Är det bara jag som ser en fruktansvärd obalans i detta?? Fick dock en liten bekräftelse sen på kvällen.

Så nu hoppas jag på en riktigt skön semester. Dock är jag rädd för att ha för höga förhoppningar. Mitt tålamod kommer att prövas "big time". Men det verkar som vi får fint väder i alla fall.