Jag skulle jättegärna vilja vara gravid igen och ge min son ett småsyskon. Men som diabetiker (en slarvande sådan) så är det inte så lätt. Man kan liksom inte bara bestämma sig från den ena dagen till den andra.

När sambon och jag bestämde oss för att försöka när vi fick sonen så var inte läget idealiskt men det var bättre än det någonsin hade varit.

Många kan inte sätta sig in i hur svårt det är. Och det kan man inte förvänta sig heller. För en ickediabetiker så finns ju oftast inga hinder.

Men det kan vara fruktansvärt frustrerande och höra: "men det är väl bara att....". Nä, det är inte så bara. Denna kommentar har jag fått av sååå många. Både av vänner och arbetskamrater. Alla som har gått på diet vet hur svårt det är att helt plötsligt börja göra annorlunda. Det är inte svårt att hålla sig till regler och dieter när man väl är gravid, men då har man ju en till att tänka på. Just nu är det bara jag och jag är tyvärr inte värd besväret.

Nedanstående text är taget från diabetes.fi och förklarar lite hur barnet påverkas av diabetesen och vad som krävs av mig:

Fosterutvecklingen kan skadas och till exempel hjärtat och skelettet ta skada om modern har högt blodtryck i början av graviditeten. Mot slutet av graviditeten kan högt blodsocker leda till att barnet växer för mycket och att det uppstår problem vid förlossningen.
Du måste ha god blodsockerkontroll redan före befruktningen för att minimera risken för missbildningar hos fostret. Det betyder att sockerhemoglobinet (HbA1c) ska ligga nära det normala värdet, alltså vanligen under 58 mmol/mol (7,5 %).

Just nu ligger jag inte på rätt nivå i HbA1c. Jag ligger på ungefär 85-90 mmol/l. Så jag har en bit att gå....

Vissa dagar så slår tanken mig att jag kanske får acceptera att jag bara får ett barn. Att jag aldrig kommer att lyckas få ner mitt blodsockervärde. Men det känns så egoistiskt gentemot sonen. Så jag får fortsätta kämpa....

Vissa dagar känns det verkligen skit, att allt kan kvitta. Och vissa dagar så känns det bättre.

Var ordentligt deppig i tisdags när jag fick använda mina sista slantar (plus låna från huskontot) för att kunna betala veckohandlingen. Då känns verkligen allt hopplöst. Men samtidigt får jag lite dåligt samvete. Jag vet andra som har det värre. På kvällen kom sambon till undsättning så nu kan jag gå och klippa mig =)

Onsdagen gick bättre. Efter jobbet blev det en tur till tippen i ösregnet. Blött men skönt att bli av med allt ris.

Torsdagar hatar jag. Jag tror Gud skapade torsdagen bara för att jävlas. Men det blev en ganska ok avslutning.

Idag har jag varit ledig och som vanligt när jag är ledig så vaknar sonen kl halv sju. Jag kan ju inte direkt påstå att jag vet vad sovmorgon är.... Men det har varit en ok dag med lite lekparkshäng, gummistövlar-inköp och gos med sonen.

Imorgon blir det ko-släpp, därav inköpet av gummistövlar =D