Idag ska jag och sambon tillsammans med hans familj till resebyrån. Mina svärföräldrar har bestämt sig för att bjuda oss på en barnfri resa utomlands. Det skulle bli mina svärföräldrar, vi och så min sambos syster. Låter kul, eller hur?

Låter jag skeptisk? Jo, lite. Har man läst tidigare inlägg så kanske man har förstått att drömmen för hösten är att bli gravid. Och om så blir fallet så kan jag inte resa utomlands nästa höst, som svärföräldrarna hade tänkt. Så där komma första skuldtanken. Att vi inte kan åka ifall jag ev skulle bli gravid.

Men så föreslog jag att vi skulle åka på våren istället. Även om jag skulle bli gravid så skulle det ju fungera. Man får ju flyga tom v 30 (om jag inte är helt fel ute). Och visst det verkar frid och fröjd från deras håll.

Men jag får ändå en klump i magen varje gång jag tänker på det. Jag ser bara en massa "problem". Ingen har kollat med min mamma om hon kan sitta barnvakt en hel vecka. Svägerskan har inte världens lättaste ex/pappa till sin dotter, så hon kommer att behöva fixa barnvakt i ett par dagar. Och i vanliga fall så är det svärföräldrarna som sitter barnvakt så fort det behövs.

Jag vet inte. Kanske är det bara kontrollbehovet som bråkar med mig. Men det andra gången bara det här året som jag känner att mina planer går i stöpen. Allt pga att man vill hålla något för sig själv.

Men nu kan jag lika väl skrika ut det. Jag försöker att fixa mitt blodsocker så att vi kan bli gravida!!!!!!!! Svärföräldrarna väntar, jobbet väntar. Alla frågar om det inte är dags snart. Alla verkar plötsligt komma ihåg saker jag sagt för 4 år sen. Att jag vill ha 4-5 år mellan barnen, att det vore skönt om A var blöjfri innan nästa kom. Men trots mitt kontrollbehov så kan jag inte se in i framtiden. Jag visste väl inte att det skulle vara så fruktansvärt svårt att sänka blodsockret, eller att sonen skulle bli blöjfri just denna sommar. Nu känner jag nästan en liten press. Att nu måste jag bli gravid i höst. Om inte annat för resans skull.

#utlandsresa #svärföräldrar #gravid