Äntligen är denna vecka över. Det har varit ett helvete på jobbet. Alla har plötsligt blivit så irriterande egenkära. Svårt att förklara, men det känns som om jag kommer med ett problem och istället för att få ett "ok, hur kan vi lösa detta så att det fungerar för oss båda?" så får jag ett "ja men så är det, acceptera". Varför ska set vara så jävla svårt att mötas på halva vägen? Varför måste jag hela tiden känna att mina åsikter inte betyder något? Samtidigt så beter sig högsta chefen åt andra hållet. När jag pratar med honom så känns det som om han lyssnar och tar in det jag säger. Han kanske inte kan lösa det direkt, men jag känner att han har tagit till sig det jag säger.

Hela veckan har känts upp och ner på jobbet. En stunden uppåt och positivt, andra neråt och deppigt. Nästa vecka lugnar ombygget ner sig lite, hoppas att det blir positivare känslor då.

Pratade med svärföräldrarna om vaccin inför Cypern-resan. Det tog sitt igår. 2600 kr betalade de för dem tre (svärföräldrarna och svägerska). Kollade upp lite priser... 500 kr kostar det att ta Twinrix. Och sen tror sambon att jag måste ta mot stelkramp också. Jag vet att det inte är sååå mycket pengar, men det är fortfarande pengar jag känner att jag inte har. Och då kommer dem. Ångesten och paniken. Ångest och panik över att jag inte får bestämma själv hur jag ska göra. De förväntar sig att jag tar dessa vaccin. Och jag vet att om jag inte tar dem och sen blir sjuk så blir det inte roligt. Och eftersom jag är diabetiker så ska jag säkert ta en massa andra vaccin som jag varken har lust eller råd med. Ååååå, tungt att andas!!!!!!!!

#helvetesvecka #vaccin #cypern