Idag startade jag dagen med att tömma diskmaskinen och sedan fylla densamma. Medan jag sen åt frukost så skulle jag hjälpa sonen med att ta fram målarfärg m tillbehör så han kunde måla en sten han fått av en dagiskamrat. Sambon har gjort sin frukost och sen suttit i soffan.

Det är 2015. Har vi inte kommit längre än att det fortfarande är kvinnorna som står för den största delen av aktivitet här hemma? När ska männen självmant börja göra saker hemma för att underlätta för alla eller vara självmant med sina barn? Hur ofta kan vi kvinnor vara hemma och bara vara i fred för att vår respektive är med våra barn? Alltså visst, här händer det väl någon gång varannan månad. Men då är det oftast sonen som går till honom. Jag skulle också vilja gå ner i gillestugan och kolla på tv utan att sonen kommer nerspringande hela tiden. Det är liksom 100 km/h hela tiden för en själv.

Det har varit två långa dagar. Torsdagen började tidigt med besök hos ögonläkaren. Fick laserbehandla på ena ögat. Solig resa hem och direkt till jobbet. Flera sa att jag såg trött och hängig ut. Kände efter ett sent jobbpass att det kanske inte var så klokt att jobba efter läkarbesöket. Och så upp ganska tidigt på fredagen igen och så ett 9-timmarspass på jobbet. Hem och lägga en övertrött unge och så däcka vid kl 22.

Ikväll blir det jobb igen. Sambon får hjälp med "barnpassningen" då svärföräldrarna kommer hit och kollar på speedway-GP.