Hade precis förlikat mig och anpassat mig med sambons nya yrkesval. Det märktes så väl att han trivdes med det han gjorde. Igår när jag kommer hem från jobbet så säger han att han kan bli uppsagd imorgon (läs tisdag). Tydligen har någon tipsat om att företaget bl.a har en litauer anställd och menar att han inte har några papper och tjänar mindre än de andra. Nu är sanningen den att denna kille är anställd precis som de andra, papper finns och han får regelrätt lön. Men chefen hade uttryckt sig igår så att idag förväntar sig sambon att bli uppsagd.

Då börjar tankarna snurra, både för honom och mig. Vart behöver de folk? Just nu lutar det åt två företag. Blir han "tvungen" att välja det han minst vill vara på så blir det treskift. Inget idealläge. Jag anser att angående mitt jobb så får vi se till att det fungerar. Det blir typ var sjätte vecka som någon måste kunna byta mina 2 kvällar. Men det jag är mest rädd för är att sambon inte komma att klara det psykiskt. Att han kommer att bli trött och vresig. Usch, att man inte kan få leva och ha det bra. Denna ovisshet är hopplös.

Hur som helst.... Midsommarhelgen gick verkligen i vågor. Midsommarafton var så där, midsommardagen var kanon. Den avslutades på bästa sätt. Middag hos kompisar. Barnen lekte så bra och helt plötsligt var klockan 24. Ooops! Men trevligt hade vi. Söndagen blev desto tråkigare. Regnet föll, alla var trötta, ingen hade lust med något. Jag sorterade äntligen mina papper. Syns dock inte eftersom sambon inte gjorde detsamma. Var ute en sväng i lekparken med sonen mellan skurarna. Så kvällen kom som en räddande ängel.

Nu börjar vi räkna ner. 4 veckor till semestern. Fast med detta väder (regn) så får det gärna dröja. =)