Ibland är inte glädjen långvarig. Men jag är glad att jag bloggade redan när jag fick sonen.

Förra natten var hemsk. Jag sov max 4,5 timme och inte sammanhängande. Bara det gör en ju ganska knäckt dagen efter. Men som grädde på moset så har dottern varit skitgrinig hela dagen. Ingenting har passar damen. Hon sov ett par timmar mitt på dagen, men annars har det varit nästintill panikartat gallskrik hela dagen. Efter 1 timmes nattning lägger jag ner henne i hennes säng och går iväg för att ringa sambon tillsammans med sonen. Under samtalet hör jag i babyvakten hur hon skriker. Men jag låter henne ligga (hon skriker inte konstant) och till slut somnar hon. Kanske låter kallt. Men ärligt talat så var jag tvungen. Jag vet inte vad jag hade gjort annars. Hela dagen har känts hopplös. Dottern otröstlig, nästintill, sonen uttråkad och osedd. Så inte nog med att sömnbristen och skrikandet tär på en, så finns känslan A försummelse av sonen där också.

Men han är så duktig. Han hjälper verkligen mig här hemma när sambon är borta. Och han sköter sig jättebra. Även om det är saker som man kan tycka är självklara med tanke på att han är 5 år, så är det inte alltid lätt att (nästan) alltid komma i andra hand. Får försöka hitta på något med bara honom sen när dottern klarar sig lite utan mig.

Så efter en tuff natt och dag då hoppas jag på bättre kommande. Imorgon står det bowling på schemat. Första gången för sonen. Han ser verkligen fram emot det.

#blogga #gåtillbaka #gallskrik #7veckor #sömnbrist #bowling #påsklov