En härlig helg har gått. Vädret har varit underbart.

Gårdagen började med en resa till Växjö tillsammans med sonen. Lite shopping blev det innan vi for hem igen. Vidare hem till svärföräldrarna för årets första grillning. Gott var det. Barnen tog sig en cykeltur. Och sen sket det sig. Plötsligt började kusinen gråta. A hade tydligen slagit till henne med sitt leksakssvärd. Och visst, det gjorde han säkert. Men jag blir lite sur på de andras reaktioner. Självklart får han inte göra så och han ska säga förlåt. Men det är aldrig någon som frågar varför han gjorde som han gjorde. Alla förutsätter att det var han som började.

Inatt ställde vi om klockan och det kändes imorse. Men ett härligt besök av Bea och tre femtedelar av hennes barn gjorde gott i solen. Svärföräldrarna kom och svärfar satte igång att mossriva gräsmattan. Efter ett par timmar hade trädgården fått sig ett nytt ansikte. Så skönt!! Efter ytterligare en grillning så försvann A och hans kusin ut i trädgården. Plötsligt hörs kusinen gråta. Återigen så har A slagit henne. Återigen så är det "fy, så gör man inte", "säg förlåt". Jag tar med mig sonen in på hans rum och frågar ut han om vad som hände. Enligt honom så hade kusinen blivit arg på honom. Vet inte riktigt vad man ska tro, men han måste få säga sin mening anser jag. Det kan inte vara hans fel varenda gång. Men han fick sitta på sitt rum tills han sa förlåt. Efter en stund kommer han ut och säger förlåt. Kusinen säger ingenting. Det är ju schysst. Vad lär han sig då? Men de verkade bli sams till slut.

Jag vet att min son inte är en ängel alltid, men det är inte heller hans fel alltid. Men varför går jag alltid med känslan av att alla andra tycker att min son är en lite djävul? Jag känner mig ju som världens sämsta/slappaste förälder. Och tanken på att skaffa ett syskon kommer och går.

Varför? Varför skulle jag sätta på detta program? Det första fallet handlade om en 3-åring som krockar med ett träd när han åker snowracer. Fy fan!! Får mig att tänka på Sälen-resan. Tre (!) gånger drattade sonen omkull ganska ordentligt. Men inte fanns tanken där att han kunde vara allvarligt skadad. Man var snabbt framme och försökte "skoja" bort eventuell rädsla. Vad tänkte man egentligen?! Inser ju vilken tur man lever med. Och att varje minut tillsammans med sitt/sina barn är så värdefull.

Nu är vi i alla fall inne i rutinerna igen. Har jobbet två dagar och var som vanligt ledig igår. Och då innehöll dagen som vanligt städning och handling. Var på Skokanonen och skulle se om jag kunde hitta skor till sonen. Hittade ett par som blinkade och råkade visa dessa för sonen. Han blev ju självklart helfrälst. Såg sen vad de kostade; 349 kr för ett par barnskor. Helt sjukt! Hittade även ett par skor i realådan för 99 kr. Och till min stora glädje hade jag lyckats samla på mig lite stämplar på "klubbkortet" så jag fick 100 kr rabatt. Så två skor för 348 kr kändes betydligt bättre. =)

Nu blir det Helt sjukt!

En vecka i Sälen avklarad. Och det har varit riktigt svängigt.

Det blev en minst sagt annorlunda resa upp till Sälen. Följde kartan i Eniro-appen och det resulterade i att vi hamnade på "vägen som Gud glömde". En bred grusväg i säkert 4 mil. Inte att rekommendera.Och snöfritt väldigt länge.

Men till slut kom vi fram. In med packning, Ivg och handla frukostmat. Hämta skidorna och sen äntligen sätta sig vid matbordet.

Första psykbrytet kom måndag morgon. Sonen ville absolut inte ha sina pjäxor på sig. Jag var så rädd för att han inte skulle vilja gå på skidskolan så jag överreagerade rätt så rejält. Men sambon lyckades få på honom dem. Sen var det frid och fröjd. Tillbaka tll stugan vid lunch och sen var jag knäckt. Jag hade såååå ont i ena vaden (eller på sidan nere vid hälsenan). Jag kunde inte stödja på foten, inte gå, inte lyfta den och jag grät som ett litet barn. Svägerskan, som är utbildad sjukgymnast, kom in och tittade, kände och klämde. Tydligen så har jag en åkomma i vaden, eftersom jag kan få ont vid en vanlig promenad. Så hon rekommenderade at jag skulle ta kontakt med en ortoped. Så det står väl på "to do"-listan nu.

På onsdagen var det riktigt busväder. Så på eftermiddagen, när alla skidskolor var klara, så bar det av till badhuset. Tyvärr så var vi inte dem enda som hade tänkt den tanken. Sjukt mycket folk. Men jätteskönt att komma iväg att göra lite annat.

Torsdagen var dimmig, men det hindrade oss inte att ta oss en tur med skotersläde. Turen gick till ett ställe som heter Storfjällsgraven. Där fick vi grädda pannkakor över öppen eld. Det var skithäftigt. Uppskattades både av vuxna och barn.

Resan avslutades med en middag på Lammet och Grisen. En restaurang som jag varmt kan rekommendera. Finns i Sälen och på Öland. Dyrt, men värt det.

Och sen blev det en 8,5 timmar lång rea hem på söndagen. Och den var riktigt långtråkig. Åkte inlandsvägen och den är inte rolig. Bara skog hela tiden.... Men hem kom vi och det var såååå skönt. Från att ha bott 6 personer på ca 50 kvm så var vi plötsligt 3 personer på 130 kvm. Stoor skillnad. En vecka full av skratt, stolthet, glädje, ilska irritation och smärta så är vi nu något säkrare på skidor. Sonen fick diplom från skiskolan och ett mod i sig som jag inte riktigt hinner med i.

I det stora hela: en jättebra vintersemester.  

#sälen #skidsemester #Lammet&Grisen #skidskola  

Då var det snart dags. 11 timmar kvar tills man sitter i bilen på väg till snön. Allt (det mesta i alla fall) är packat och klart.

Idag har min dag sett ut så här:
Upp kl 7, äta frukost, fika hos svärföräldrarna och lägga pussel med sonen där, hem, vika tvätt, packa sonens och mina kläder, laga chiliconcarne som ska med upp till Sälen, åka och handla, köpa kebab på vägen hem, äta, leka med sonen, bada sonen, vila 15 min, börja packa bilen, mysa med sonen, lägga sonen och kl 19.30 slår jag ner min "lilla" rumpa i soffan.

Min sambos dag:
Upp kl 9, går på toa, äter frukost, sätter sig i soffan, åker till föräldrarna fikar, kollar på bandy på tvn, åker hem, sätter sig i soffan, packar sina kläder, sätter sig i soffan, sätter sig vid datorn, sätter sig i soffan, sätter sig i soffan i gillestugan kl 19.

Är det bara jag som ser en fruktansvärd obalans i detta?? Fick dock en liten bekräftelse sen på kvällen.

Så nu hoppas jag på en riktigt skön semester. Dock är jag rädd för att ha för höga förhoppningar. Mitt tålamod kommer att prövas "big time". Men det verkar som vi får fint väder i alla fall.

Så där då ja. Då är det bara en jobbdag kvar. 7 timmar och sen så har man 10 dagar semester. Fy fan så skönt!! Och här går man och njuter av den tidiga vårvärmen. Så åker man till Sälen på semester! Men kommer inte snön hit så får man åka till den =)

Igår var jag på besök hos diabetessköterskan. Det gick ju sådär. Det där förbannade långtidsvärdet hade ju gått upp ytterligare. Det gick ju så bra i början. Har haft värden på 100 - 82 - 74 - 77 - och så nu 82. Målet är minst 53. Det borde ju inte vara omöjligt... Skulle få träffa dietisten för att kolla lite kolhydrater och så. 53 i HbA1c till maj ska väl inte vara så svårt.

Det har ju varit lite deppigt nu i "vintras". Men jag känner att det är på väg att vända. Vikten hade inte stigit så farligt, 3 kg sen i oktober enl. journalen. Jag befarade 7 kg. Solen lyser och det blir varmare och ljusare. Känner lite hopp, trots bakslaget på blodsockret. Bara att kämpa vidare.

#diabetes #HbA1c #semester

Då var det jobbhelg igen. Idag gick det jättebra. Lite dåligt med folk bara. Tråkigt, men dagen rullade på bra. Blev förbannad mot slutet av dagen. Ska dock försöka skaka av mig det.

Annars har veckoslutet inte inneburit något speciellt. Mest jobb.

Just nu tittar jag på mello-finalen. I år är det svårt. Har ingen direkt favorit utan har 6 (!) st som jag gillar. Så jag blir nog nöjd med vinnaren =)

Idag har det varit underbart väder. När jag kom hem från jobbet så var sonen och sambon i trädgården. Bytte om och sen gick vi ut på en promenad. Jättemysigt!!

Imorgon blir det en tur till svärföräldrarna eventuellt och sen kör vi stängning på jobbet. Bara 4 jobbdagar kvar till semester!!! Gud så skönt det ska bli!

#melodifestivalen #jobba #semester

I fredags höll jag på att krevera. I torsdags åt jag nötter (naturgodis) på kvällen. Jag brukar få lite ont i magen dagen efter. Men denna gång var det något extremt. Vaknade på fredag morgon och mår SKITDÅLIGT! Magen är inte min vän. Men går upp, stoppar i mig några Novalucol och sätter igång med dagens uppgifter; skjutsar sambon till jobbet, lämnar bilen på verkstan, lämnar sonen på dagis och vidare till jobbet. Och jag håller på att dö. Illamåendet vill inte försvinna. Sitter i omklädningsrummet tills det är 5 min kvar tills jag ska börja jobba. Klär på mig och går ner. Kör direkt ett pass i kassan. Efter en kvart går jag till chefen och säger att jag inte mår bra och att jag pallar inte att stanna kvar. Jag gråter. Hon säger att jag kan hålla mig lite i bakgrunden och plocka paket t.ex Går med på det och gör ett tappert försök. Illamåendet är kvar. Hjälper ett par kunder i förbutiken och just då känns det bättre. Men illamåendet kommer tillbaka. Chefen kommer och frågar hur det går. Så där, svara jag. "Ska jag ringa in någon? Inte för att det finns någon att ringa, men jag kanske kan flytta fram någon så kanske en skolungdom ta ett kvällspass." DET vill inte jag veta! Om jag mår dåligt ska jag inte behöva bry mig om hur hon löser min frånvaro. Då tänker man ju en gång till innan man går hem. Så jag stannar kvar och fortsätter med mitt paketplock. Så kommer det en ordentlig sur uppstötning/rap och illamåendet är som bortblåst. Helt sjukt! Tog det lugnt med mat resten av dagen kan jag ju säga....

Nog om det! Idag har jag tillsammans med familj, svärföräldrar och sambons systerdotter varit i Växjö. Svärfar skulle hämta sin "moped". En tur till Grand Samarkand och sen vidare till Leos Lekland. Oj vad roligt det var. Man blir ju som barn på nytt!! Kommer garanterat ha träningsvärk i låren imorgon.

Haft en bra start på helgen och hoppas att slutet blir lika bra imorgon.