Har nu varit hemma i tre dagar och det känns som om det aldrig kommer att bli bra.

Sonens ögoninflammation har gått tillbaka, febern har lämnat honom (hoppas jag, han var uppe på 40 grader igår igen). Men nu lider han fruktansvärt av hosta och ont i halsen. Fick i honom en kycklingbit i storlek av en pingisboll, eller lite mindre. Och så ville han ha välling på kvällen.

Men det är inte bara han som är dålig. Både sambon och jag har också fått fruktansvärt ont i halsen. Jag har inte varit pigg idag.

Ville få sonen att sova efter lunchen idag, men det var bara jag som somnade. Gick ut på tomten en stund istället. Vid halv fyra kommer sambon hem en snabbis (jobbar över hela veckan) och sonen blir jätteglad. När sambon sen har åkt sätter sig A i soffan och minuten senare så sov han. Allt han behövde var sin far =)

Nä, dags och sova nu. Två Alvedon är tagna och jag hoppas på en ok natt. Imorgon blir det diabetesläkarbesök. Wish me luck!!

Eller rättvisa? Kan det någonsin bli jämställt eller rättvist?

Igår när svärföräldrarna var här så pratade sambon lite om sin cross och varför det inte blev någon crossåkning (sonen sjuk, mors dag, kompisen kunde inte förrän sent...). Plötsligt vänder sig svärmor mot mig och frågar: Och när får du göra någonting då? Tänkte inte på det då, men sambon nämnde det senare på kvällen. Han hade blivit riktigt besviken att hans egen mor antog att det bara är han som får komma i väg och göra saker.

Och det kanske ser så ut utifrån. Han har varit i USA två gånger utan mig, han är i väg och åker cross de helger jag är ledig, han går ut ibland. Och vad har jag gjort; vart i Ullared en dag, vart på Spa en natt och så har jag vart på Kalmar-travet med jobbet en kväll. Och tittar man på det så här så ser det väl inte så rättvist ut. Och visst kan jag också känna så ibland, att han gör mer än jag.

Men det ligger så mycket annat bakom detta, som bara han och jag vet. Som att jag inte vill åka till USA, inte nu och inte för att kolla på hockey. Jag har dessutom haft (och har väl fortfarande lite) svårt för att släppa kontrollen över hemmet och sonen. Jag sitter hellre hemma än att känna en oro hela tiden när jag är borta. Men det går framåt. Jag lär mig för varje gång och jag blir säkrare och säkrare. Och jag har varit borta ett par kvällar som jag tror folk inte tänker på. Och att komma iväg tillsammans utan barn; ja det hände inte förrän förra helgen. Men tillfället har inte getts innan. Nu kom den och vi tog den. För första gången åkte vi från stan utan sonen. Och det gick jättebra. Nu kan vi göra det fler gånger.

Men jag kanske har varit för gnällig, och framför allt hos min svärmor. Och det ska jag nog sluta med. Jag är jättetacksam för att hon fick med mig och svägerskan till Ullared och därmed fick lite egentid. Men hon borde väl också förstå att det är svårt att släppa tankarna på sitt barn hur barnledig man än är.

Sen har jag och sambon inte riktigt samma förutsättningar. Hans två kompisar har två barn alt. inget. Jobbar dagtid eller två-skift. Mina har fem, ett alt. inga barn. Alla har de jobb; dag, och oregelbundna tider. Att få våra lediga dagar att passa är inte det lättaste. Då går tiden. Och så är det alltid den ekonomiska biten. Vi har både delad ekonomi och egen. Och den egna är väl inte precis jämnstora. Och så har det alltid varit. Vi kanske måste tänka om där, men det får bli en senare diskussion.

Jämställdhet och rättvisa kommer alltid vara ett hett ämne i alla förhållanden. Och jag tror inte att man han ha det helt rättvist. Det blir inte bra det heller. Det gäller att ha respekt för varandra och ha gehör. Att se och höra dem där "dolda" önskningarna om egentid. Det tror jag. Och självklart måste jag bli bättre på att ta tillfällena i akt när de kommer.

Har inte haft det själv, sambon har haft det när han var liten och nu har det drabbat sonen.

Igår var han ganska ok på morgonen. När jag slutade jobba vid tre så ringer sambon och säger att jag får gå hem då sonen är jättedålig med 40,7 i feber. När jag kommer han så ser han hemsk ut. Ögonen är ihopklibbade och han ser helt slut ut. Får inte i honom mer än några tuggor smörgås och så någon enstaka glass.

Efter en tuff och orolig natt så var jag på jobbet igen. Var hemma vid två och sonen är fortfarande lika dålig. Dock har tempen gått ner, men feber har han fortfarande.

Så imorgon blir det till att vabba och hoppas att det går över snart.

Svärföräldrarna, svägerska och hennes dotter var här på kvällen och åt middag och lite tårta. A låg och sov i soffan under hela middagen.

Så någon vidare mors dag blev det väl inte. Men det kommer flera =) Det viktigaste är min son, utan han skulle jag inte får fira mors dag.

Lönefredag på jobbet innebär alltid fullt ös. Vilket är roligt. Jobbade 8.45-18.00 och det kan vara en pärs. Men idag har det gått fort. Många raster gör att tiden går ganska fort. Och mycket folk innebär att man alltid har något att göra.

Dock avslutades dagen inte riktigt som jag hade tänkt. När jag slutar står svärfar och väntar. Sambon är hemma med en sjuk son. När jag kommer hem så möts jag av sonen som är jätteledsen och ser jättehängig ut. Sambon berättar att han har sovit två timmar på eftermiddagen och det märks. A var helt slut. Förmodligen har han ont i halsen. Är inte så pigg på att äta men isglass går bra. Vid 7 får han Alvedon och så somnar han i min famn. När jag försöker lägga ner honom så vaknar han dock. Så det blir lite fredagsmys innan jag "tvingar" honom i säng. Han somnar innan jag har hunnit läsa klart boken.

Usch, det är så jobbigt och se sitt barn sjuk. Och inget kan man göra. Nu hoppas jag att han får sova inatt och att Alvedonen hjälper mot smärtan i halsen....

Dethar gått en vecka sen senaste inlägget och ja, det har väl hänt en del.

I helgen var vi på bröllop. Min mamma kom ner på fredagen. Lördagen börjar sedan tidigt. Kl 6 ringde klockan. Då var det bara att gå upp och göra sig i ordning. Planen var att fixa i alla fall håret på morgonen då det skulle bli knappert med tid när vi kom fram. Kl 8 kommer svärföräldrarna och det var dags att säga hej då till sonen. Och det gick bra. Han har inte alls ledsen och han vinkade glatt till oss när vi åkte. Nu märker man av fördelen med att jobba kvällar som jag gör. Sonen är liksom van vid att jag säger "hej då, vi ses imorgon".

    Resan ner är sdan helt OK. Det är alltid lite speciellt att åka med svärfar. Väl nere så åker vi till fel hotell (dock till den adress som vi har fått vid beställning av rummen). När vi väl hittar rätt hotell så är det vara att börja göra sig i ordning för bröllopet. På med kläder och smink. Och så iväg till grannkommunen. Ja, vi hann med en korv på Statoil först. Det var den lunchen vi hann med.   

    Men vi var framme i god tid till kyrkan och kunde äntligen koppla av. Och vigseln var så bra. Jag säger bra, för den var inte så där rörd-till-tårar-vacker. Men den var personlig. Och en hel del skratt. Härligt. 

    En liten paus hos ett par släktingar till sambon på deras hotell (grabbarna var ju tvungna att kolla lite på hockey) hann vi med innan det var dags för festen. Och den var jättetrevlig. Mycket rörande tal och mycket skratt. 

Hemresan sen kunde inte ha gått saktare. Jag ville ju hem. Hade dock pratat en sväng med mamma på lördagen, så jag visste att det hade gått bra. Men jag saknade min son. Det var helt underbart att få åka iväg över natten och dessutom tillsammans med sambon, men gud vad skönt det är att komma hem.

Mamma åkte sedan hem på måndagen. Jag och sonen gick med henne ner till stationen och sen hem igen. Fick oss en lagom promenad på ca 1 timme. Sen någon timme senare var det dags att gå till föris och jobb. Då blev det ytterligare en promenad på ca 45 minuter. Kände mig riktigt duktig den dagen, men snacka om att jag var trött sen på kvällen.

Och igår hade jag till en början en frukstansvärd dag. Var så irriterad på sonen och trött. Men det blev mycket böttre efter middagen när mina vänner kom och fikade. Först Erica och sen kom även Bea tillsammans med två av sina fem barn. Helt underbart. Det var så skönt. Det gjorde hela min dag. Tack tjejer!!!  

Idag har det varit en kaosartad dag. Var på vårdcentralen imorse och tog prover. Dock tog det sådan tid att få komma in, så när jag var klar hade jag 4 minuter på mig att ta mig till jobbet. Ringde när jag var klar och sa att jag var på väg. Och 3 minuter efter åtta så stämplade jag in. Dock åt jag min frukost, en smörgås, på väg fram till kassan. Sen när jag har två timmar kvar att jobba så larmar min insulinpump om att den inte kan dosera. Och det färstår jag, jag har ju missat att fylla på med insulin. Så det första jag får göra efter jobet att att åka hem och fixa det. Och när det var klar, då kunde jag äntligen koppla av och varva ner.

Så det händer lite här....

Så tråkigt men ganska skönt ändå. Det har kommit och gått. Ena stunden hällregn och så i ett ögonblick är det strålande sol.

Dagen har som vanligt bestått av städning och veckohandling.

På eftermiddagen så tog jag och sonen oss en tur förbi frisören. Skönt för både honom och mig att bli av det ostyriga rufset på huvudet. A var jätteduktig. Han satt själv i stolen och hade capen på sig. Allt för första gången. Och som jag hade lovat så fick han färg i håret. Halva blev grönt och halva lila. Och så två blixtar på sidorna. Sen åkte vi till Maxi och köpte glass =)

Är ledig imorgon igen och då hoppas jag att det blir fint väder. Skulle behöva klippa gräset... =/

Ja visst. Kl 6 hämtade svärmor mig och efter att ha plockat upp svägerskan så styrde vi bilen mot Ullared. Så skönt att komma iväg och göra något själv, utan man och barn.

Ullared ja. Det ÄR stort, men jag blev nog lite besviken ändå. Samtidigt som det kändes som om det tog slut snabbt, att vi hade gått igenom allt fort, så fanns känslan att vi hade missat en hel del. Insåg i för sig att vi hade missat en hel avdelning, men det gjorde inte så mycket. Hade en budget på 2000 kr, och kvittot ovan visar vad jag handlade för. Det är rätt bra jobbat tycker jag. Handlade inte allt jag hade tänkt, men absolut det viktigaste. T.ex kläder till sonen, jackor både till han och till mig. Så visst va jag nöjd med det jag fick med mig hem.

I fredags var jag och sonen igång heeeeela dagen. Var ute på förmiddagen - gick/cyklade till sambons jobb - hämtade bilen - åkte ner till stan och gick i affärer med svärmor och svägerska - fikade på Maxi där sambon slöt upp - handla - hem och äta middag - ut till Bea och kl 21.30 somnade äntligen sonen helt utmattad. =) En härlig produktiv dag.

Imorgon blir det lugnt. Eventuellt cirkus på eftermiddagen. Hoppas vädret är med oss =)

Har haft en riktigt trevlig dag. Varm och härligt.

Morgonen var väl mindre rolig. Kl 5 börjar katten jama och hålla på. Sonen, som sover hos oss, vaknar och sätter sig upp. Då kommer katten upp i sängen och sen är det kört. Sambon slänger bokstavligen ut katten och vi försöker få någon timme till med sömn. Men nej, sonen är klarvaken. När vi har kört sambon till jobbet så somnar jag en stund i soffan.

Det skulle jag inte har gjort. Vaknar upp och ser sonen stå och smaska på en Twix....    Hmmm, det var kanske inte det bästa. Ja ja, inget att göra åt. Går upp, äter frukost och sätter sedan igång med dagens uppgifter. Börjar med att städa, vilket gick ganska fort idag. Tror det beror på att jag städade så sent som i torsdags och vanligvis städar jag bara tisdagar.   

Sonen somnar medan jag dammsuger, så han måste ha varit riktigt trött efter den tidiga morgonen. I vanliga fall är han livrädd för dammsugaren. Efter lunch beger vi oss till Granngården och fyndar lite blommor. Pratar lite med en kompis syster. Vidare till Maxi för lite veckohandling. Hem, lämna maten och hämta sonens cykel. Ner till sambons jobb för att lämna bilen.

En härlig promenad blev det sedan hem. Sonen cyklade på för fullt och jag har fullt sjå att hänga med. Han har sån teknik på det där nu. Idag tog vi skogen istället för genom bostadsområderna.

Väl hemma blev det planteringa av både blommor och grönsaker. Har köpt morötter, rädisor och plocksallad. Får se om det kan bli något. Hade tänkt köpa jordgubbsplantor men ångrade mig. Tar det nästa år istället.

Har haft en riktigt skön dag idag. Hoppas bara att solen tog lite nu så att man kan börja bygga upp en snygg bränna lagom till semestern. Imorgon blir det jobb till kl 13. Sen blir det ytterligare en promenad från sambons jobb (det finns en fördel med hans övertidsdagar   ). Hoppas bara regnet håller sig borta just då.