Jag vet att jag skrev tidigare att trotstiden hade kommit. Men jag måste säga att den här helgen har sonen varit sååå duktig. Jag är så himla stolt över honom.

I fredags, på midsommarafton, så vaknade vi som vanligt vid 7-8. Vid lunch åkte vi iväg för att gå på bröllop. Detta innebar att det blev ingen sovstund efter lunchen. Men efter att vi hade ätit bröllopsmiddag så märkte jag att nu börjar ahn bli trött. Så ner med han i vagnen och så i väg på en lite promenad. Precis när vi kommer tillbaka så somnar han. Han sover en timme och sen är det full fart igen. Utan gnäll så höll han ut tills vi själva höll på att stupa. Klockan var visserligen bara 22, men med tanke på att jag nästan var beredd på att vi skulle behöva åka betydligt tidigare så var det anmärkningsvärt. Sonen fick välling innan hemfärd så att han kunde somna i bilen, men han var vaken hela vägen. Väl hemma tog det dock inte mer än någon sekund så sov han.

På midsommardagen sov vi till 10. Herregud!!! Det har vi aldrig gjort. I alla fall inte det senaste 1-1,5 åren. Det var sååå skönt. Men stressigt blev det. Vi skulle ju till svärföräldrarna. Så äta frukost, göra oss i ordning, i väg och handla och så vidare. För att vända tillbaka dygnet för sonen så bestämde vi oss att han inte skulle få sova på dagen. Även denna gång skötte han sig jättebra. kl kvart i sju så gick han och lade sig och somnade på sekunden. Vilket var skönt eftersom han tidigare alltid har haft svårt för att sova hos farmor och farfar. Nu var det inga problem.

Så idag var det upp kl 7 igen. Tillbaka i gamla hjulspår igen. Sambon stack iväg och fiskade med sin far. Sonen och jag åkte och handlade lite och sen har det inte hänt mycket. En slö söndag helt enkelt.

Imorgon är det dags för jobb igen. Första veckan på första semesterperioden. Ska bli kul och se hur det blir. Har inte jobbat på två somrar. Kommer bli jättesnurrig tror jag.