Ibland blir det bara för bra. Sambon har fått ett jobberbjudande. Ett jobb som skulle kunna klassas som hans drömjobb, reparatör. Det skulle innebära inga helger och inga skift för honom. Bra betalt och egen bil. Låter väl skitbra, eller hur? Varför då tveka? Haken är att han kommer att ha hela Skandinavien som ansvar. Så helt plötsligt kanske han måste dra till Norge ett par dagar, eller över dagen. Så i värsta fall så blir jag helt själv hemma. Vi vet ingenting om hur yrket fungerar och hur mycket man kan styra resorna själv.

Fördelarna med jobbet: sambon får jobba med det han verkligen vill, det är bra lön, han får firmabil, han slipper helger, kvällsjobb kan kompenseras med ledig fredag.

Nackdelarna: han kan bli borta i flera dagar, det kan bli svårt att lösa barnpassning när jag jobbar kväll om han inte är hemma.

Ja ni ser ju. Fördelarna är fler än nackdelarna, men nackdelarna är stora. Tänker att första 1,5 året går ju bra, då jag är mammaledig med nr 2. Men sen då? Det är ju jättesvårt att sia om hur det ser ut om 2 år. Men ska vi våga chansa? Det jobb han har nu kommer ju inte finnas kvar om det inte funkar. Många har sagt till han när han har nämnt det, att då har vi råd att jag slutar jobba. Och visst det skulle lösa logistiken. Men jag vill INTE sluta jobba. Gå ner i tid kanske, men det betyder inte att jag automatiskt blir av med mina kvällar....

Jag vill verkligen att han ska ta jobbet om han verkligen vill det. Men han måste göra det med vetskap om att det kan bli knas sen. Men nu har hans drömyrke dykt upp. Hur mycket ska jag offra för att han ska få jobba med sitt drömjobb?

#dilemma #drömyrke #resande #reparatör