Jag fattar det inte... Har alla det lika rörigt som jag?? Det känns som om allt bara snurrar på och jag hinner inte med någonting. Jag hinner aldrig landa, aldrig reflektera över allt det dåliga och allt det bra. Och när jag väl har en stund över så blir jag handlingsförlamad. Jag blir sittandes utan att ta mig för någonting. Fast jag vet att det finns massor som jag skulle kunna/behöva göra.

Eller är det jag som tänker för mycket?? Förväntar jag mig för mycket av mig själv?? Har kommit på mig själv att gå här hemma och bli irriterad över vad jag tror att sambon kommer att tänka när han kommer hem och ser att jag inte har gjort det som jag tror att han räknar med. Hänger ni med??

Jag VET att mitt största problem är att jag tänker hela tiden. Fruktansvärt jobbigt är det. Man börjar inbilla sig vad andra tänker, och det är oftast inga positiva tankar. Utan tankar som gör att man själv känner sig dålig, hopplös och stressad.

Så.... den senaste veckan har det varit jobb för hela slanten. Var ledig i tisdags och även den dagen var fullspäckad. Jobbar i helgen och sen är jag ledig nästa tisdag. Jobbar två dagar och sen är jag ledig i 3 DAGAR!!!! Det ska bli såååå underbart. Har lite inplanerat, men jag ska verkligen försöka bara njuta av att vara ledig och umgås med min underbara familj. För trots allt tjafsande med sonen och irritation över sambon så är de min underbara familj.

So long!!  

Trodde inte dagen skulle se ut som den har gjort. Den började kl 7, som vanligt. Efter lite frukost så åkte sonen och jag och handlade. Efter så hämtade vi sambon hemma och åkte och köpte trallvirke. När vi satt och åt lunch kom svärfar och svärmor. Mamma ringde medan jag satt och pysslade med lite placeringskort. Det går undan när man kommer igång.

När sonen vaknade från sin tupplur så klädde vi alla på oss våra snickarbyxor, fick ut och började riva altanen. Ny trall skulle på. En liten paus för middag, men annars så gick det bara på. Sonen var jätteduktig och gick och pysslade med sitt. Men vid var han både trött och uttråkad. Så vi fick ge oss. Men nu har vi bara 1 tredjedel kvar. Det fixar grabbarna i morgon när jag jobbar.

Imorgon blir det jobb. Heeela dagen. Jag hoppas det blir mycket att göra. Att många är ledig. Det är ju barnbidrag med och det brukar alltid resultera i lite mer fart. Härligt!!

Nu Har Jag Semester!!!! Det ska bli så skönt. Kunna ta dagen som den kommer, göra precis vad som faller mig och sonen in. Härligt. Har väl iför sig en del inplanerat, men inget allvarligt.

Måste börja veckan med att gå ner till dagis (kommer inte att bli smidigt) för att lämna in lappen om semestern i sommar. Den skulle ha varit inne i fredags, men då sonen var sjuk kom jag aldrig dig. Sen blir det nog en tur till Öppna Förskolan. Även på tisdag blir det nog en tripp till ÖF. Men sen!!! Sen har jag ingenting planerat. Härligt!!!!!

Helgen har gått bra annars. Sonen har varit lite grinig till och från. Även febern har gått lite till och från. Men nu är den borta. Funderar på om det kan vara tänder då magen inte har varit sig lik heller.

Jobbade stängning i lördags. Trodde jag skulle vara helt förstörd då jag hade varit uppe sen kl 03,30. Sonen vaknade då och ville inte sova i sin säng. Då sambon hade varit ute kvällen innan ville jag inte lägga sonen i vår säng. Jag kanske är lite för blödig när det gäller det där, men hellre det än att förlora min son. Så jag satt inne i sonens rum hela natten och fick själv ingen sömn. Jobbpasset gick dock bra. Alltid lika segt att jobba till 22.

Idag har dagen varit helt OK. Jobb först och sen hem till svärföräldrarna. Där grillade vi, eller ja, sambon och svärfar grillade. De fick sitta under ett tak mellan huset och garaget då det regnade, åskade och blixtrade medan de höll på. Vi andra var inne i värmen och höll oss torra.

Nu blir det bingen och förhoppningsvis får jag sova i min säng heeeeela natten.....

Oj vad dagarna försvann. Har inte hunnit uppdatera. Men samtidigt på har jag kommit underfund med att datorn, internet, tv:n är inte inte hela livet. Sambon är betydligt viktigare. Och sonen självklart!!!!

Så vad har hänt denna vecka?? Egentligen ingenting. Jag har jobbat, jag har tränat, jag har varit på diabetesmottagningen och jag har umgåtts med sonen.

Var inte sugen alls på att träna i måndags. Men jag tog mig dit, jag gjorde passet och mådde sååå bra efteråt. Härligt. Träningsvärken kom som ett brev på posten sen. Härligt!! I onsdags var vi över till grannarna och kollade på Arga Snickaren. Det var trevligt och jag fick se deras fina gillestuga.

Igår tog jag och A en promenad ner till stan på förmiddagen. Stannade till i en lekpark och efter ett tag för även Max och hans mamma upp. Det var trevligt med lite sällskap. När vi kom hem så åt vi lunch och sen var det middagslursdags. Efter ett par timmar väckte jag sonen och då hade han helt plötsligt feber. Varför har jag inte aning om. Så idag har sambon fått vabba. Febern var borta på morgonen, men var tillbaka till lunch.

Nu sover sonen och sambon är på stan och firar en arbetskamrat. Jag ska försöka koppla av lite.

Min kropp bara skriker av utmattning. Jag vet knappt vart jag ska ta vägen. Jag skulle behöva bryta ihop ordentligt för att sedan komma igen. Men när ska jag hinna med det????

Ja så har det varit påsk. Skärtorsdagen jobbade jag. På fredagen tog vi oss en tur till Norrköping. Det var trevligt att träffa familjen, men det är så tråkigt att åka denna bit när man åkte samma sträcka bara helgen innan. Men som sagt, vad gör man inte för att få träffa sin familj. A hade jätteroligt. Brorsan, vars dotter vi firade, hade fixat ett "discorum" i ett litet litet gymparum. Där hittade A en bandyklubba, mål och boll. Sen såg vi inte han mer den eftermiddagen. Det var knappt han hann fika.....  På vägen hem hamnade vi i ett riktigt snöoväder. Men vi tog det lugnt och var hemma relativt tidigt.

Påskaftonen tillbringade vi hos svärföräldrarna. Det var trevligt det med. Men oj, vad trött A blev sen. Ingen dagsvila blev det. Han och kusinen höll låda hela dagen.

Idag har det varit jobb för hela slanten. A vaknade kl 6 och ville då gå upp. Det vara bara att palla sig upp. Sen var det underbart att komma till jobbet. Så skönt att komma hemifrån. 8 härliga timmar då jag slapp tjata, hålla koll och bråka. När jag sedan kommer hem med lite ny energi så ska jag gå och lägga sonen. Det tag 1,5 timme innan han somnar, med gråthicka. OCh vad ska man göra, det är bara att hålla i och hoppas att han tröttnar snart. Till slut sitter båda han och jag och storbölar. Jag hatar när de blir dessa brottningsmatcher. Började fundera på om han hade ont i örat då han kliade sig i det ena. Men när han har sovit så bra innan idag. Fast jag vet ju att det kan komma plötsligt. Vi får se hur natten blir.....

Imorgon blir det 7 timmars jobb. Och sen är jag "ledig" på tisdag. Det tråkiga är att då är sambon tillbaka på jobbet. I helgen är jag dock ledig, och är fullbokad.  

Nähä, om man skulle ta och krascha lite i soffan nu..... 

A's förkylningsastma är tillbaka. Han har visserligen inte blivit diagnotiserats med det. Men nu är det tredje gången som han får tungt att andas och det väser när han gör det. Han har fått två doser flytande Ventoline. Har han fortfarandra problem imorgon bitti blir det att ringa till barnmottagningen. Och denna gång SKA vi ha med oss astmamedicin hem. Den där j*la ventolinen fungerar ju inte till 100 %. Det erkände till och med läkaren i Uppsala. Nu väntar vi och ser.....

Natten till idag var jobbig dock. Kl 3 vaknade sonen och skrek. Gick in till honom och han somnade om hos mig i soffan. Efter 1 timme så började han skrika igen (han låg fortfarande hos mig), vred sig och började slå mig i ansiktet. Till slut tände jag hans måne, men det hjälpte inte. Ställde ner han på golvet och då lugnade han ner sig. Han gick och öppnade sin dörr, men när han såg att det var mörkt i hela huset så kom han tillbaka till mig och kröp upp i mitt knä. Sambon gick på toa och efter det tog vi med oss sonen in till oss. Kl 5 somnade han äntligen igen. Kl 6 ringde klockan. A var inte lika lätt att väcka kl 7 som han brukar.

Så idag är hela familjen hur sega som helst. A hade somnat på förskolefrökens arm när de var ute på förmiddagen. Både jag och sambon kände oss som lik när vi kom hem. Menjag har varit duktig idag ändå. Jag och A gick ner till dagis och hem idag. Det var jobbigt, men ack så skönt.

Nu skajag kolla på sista avsnittet av "Tunnelbanan" och glädja mig över att jag har flyttat ifrån Stockholm.

Såå skönt. Det har inte varit min dag idag. Hela dagen har det krypigt i kroppen på mig. Inget har varit bra. A vaknade kl 7,30 och eftersom vi kom i säng kl 12 inatt så kan jag inte riktigt skylla på sömnbrist heller.

A har varit rent ut sagt för jävlig idag. Inget har passat. Han har slåtts, kastat saker, städat halva huset med toaborsten och varit allmänt grinig. Förmodligen har han varit understimulerad. Jag försöker roa honom och leka med honom, men när han kastar alla leksaker, bla på mig, så tappar man till slut lusten att leka med honom. Och jag ska inte heller acceptera att han gör så. Men det är väl förmodligen åldern, och att han är uttråkad. Det ska bli skönt att lämna honom på dagis imorgon. Det blir lite som att få semester när jag kommer till jobbet.

Kom iväg och veckohandlade i förmiddags i alla fall. Och för en liten stund så var faktiskt A lugn. Men väl tillbaka var det samma visa igen. Tänkte han skulle bada ikväll, men som vanligt så sitter han i bljan i 30 sekunder och sen är inte det intressant längre. Jag får trösta mig med att jag hinner tvätta håret på honom och att han blir lite blöt i alla fall.

Ny vecka imorgon och nya tider på jobbet. Spännande med nya öppettider. Men det ska nog gå bra. Jobbar min första stängning på torsdag. Sen har jag även en på lördag. A kommer att vara på dagis måndag (5 tim), onsdag (7 tim) och på fredag (4 tim). En av hans "längre" veckor. Veckan efter blir det bara måndag och onsdag. Och detta betalar man maxtaxan för (1260 kr). Helt sjukt!!! 

Men min stubin var inte lång inatt. Den här veckan har A sovit inne hos oss. Pga av sin feber så har han sovit ganska oroligt. Så för att vi skulle slippa sova som ostbågar i soffan i hans rum så blev lösningen att han fick sova hos oss. Nu ångrar jag mig. Natten till idag bestämde jag mig för att nu skulle han sova i egen säng hela natten. Men nej då. Han somnade som vanligt i sin egen säng. Klockan 23 vaknade han, som vanligt. Innan så har det varit nu som vi tar med honom in till oss. Men nu satte jag mig med honom i famnen och fick honom att somna om. Skönt!!

Men man ska inte pusta ut för fort. Kl 2,30 inatt vaknade han igen. Gick in till honom och satte mig med honom i knät i hans soffa. Efter att ha bråttats med honom i ca 45 min kommer sambon in och A tystnar direkt. När sambon sedan går ut så blir sonen ännu mer hysterisk. Det slutar med att jag slänger in honom till sambon, går in på toa och bara skakar av frustation. För när sonen hamnade hos pappa så tystnade han.

Det kändes så otacksamt. Här sliter man för att han ska ha det bra och så är det bara pappa som duger. När jag sedan kröp ner i sängen så rullade A intill mig och sen sov vi gott ända till 9 i morse.

Nu börjar jag fundera på om jag har gjort fel tidigare. Jag har alltid känt mig nöjd med att A aldrig har sovit i vår säng, utan han har sett den som en lekplats. Men nu när han har kommit på hur skönt det är så kanske vi aldrig får honom därifrån. Det är ju så retfullt att han somnar i sin säng, men ska vara i vår sedan. Men jo, jag vet att vi kan komma tillbaka till det vi hade. Det är bara att vara konsekvent och sluta att ta in honom till oss. Och nu när det är helg så ska det väl gå att hålla sig. Nu ska ju ingen upp till något jobb som man måste vara pigg på.

Håll tummarna för oss i natt!!!