att skaffa fler barn?? Alltså inget provocerande nu. Utan en ärlig undran. Hur orkar man?? Igår kunde jag inte förstå hur det ska vara möjligt att ens tänka tanken. Hade en period i sommar då jag kände en liiiiten känsla av längtan till en till liten bebis. Men efter igår, är den som bortblåst.

A var hemma med sambo hela dagen, då A hade feber i helgen. Och som vanligt så gör de ingenting. Jag menar, även om sonen är lite snuvig så mår han bara bra av att vara ute. När han sedan skulle gå och lägga sig på kvällen så går det bara inte. I en och halv timme springer vi upp och ner för trappen. Vid halv tio ger vi upp och går alla och lägger oss i vår säng. Då är både jag och sambon i upplösningstillstånd. Trötta, förbannade och med så mycket frustation att vi inte vet vart vi ska ta vägen. Dock att vi ligger i vår säng så vill sonen inte sova. Och han börjar bli ordentligt trött, det märks. Efter mycket om och men, och en flaska vatten, så somnar vi äntligen. Utmattade.

Men hur orkar man?? Hur orkar man med två?? Hur får man till ett samliv när man är helt utpumpad på kvällarna?? Och jag vet inte hur många gånger jag har fått bita mig i tungan det senaste dygnet för att inte säga saker till sambon som han inte förtjänar. Jag bara känner en stor frustation heeeela tiden. Hur gör alla andra? Är det bara vi som inte får ihop det?? Det känns som det. Vad gör vi då för fel??