Då har man jobbat ett långpass idag, 9 timmar, när sambon har varit ledig. Men man får tänka på pengarna. Näste helg är vi båda lediga fre-sön. Det ska bli gött.

I tisdags var jag och köpte en ny barnvagn. Äntligen så har jag min Emmaljunga Scooter. Helsvart blev den. Jättefin! Dock resulterade det i att min sambo inte pratade med mig resten av kvällen. Vi stod inte riktigt på samma sida gällande behovet med en ny vagn. Men jag fick ut 4000 kr mer än vanligt denna månad, och jag fick vagnen äckligt billigt. Så jag var nöjd.

Igår fick jag äntligen tummen ur och målade entrén. Nu ska det bara på ett lager till. Och det är där stressen kommer in.

Jag vill ju göra klart entrén så att jag kan bocka av den på listan. Sen så skulle jag vilja plantera sommarblommor i mina krukor. Och gräva upp i landet. Och rensa bort allt ogräs. Men jag hinner inte. Idag jobbade jag mellan 9 och 18. Imorgon jobbar jag mellan 8 och 15, sen är det direkt hem till svärföräldrarna för speedway och på söndag jobbar jag 13-19. Skulle i för sig hinna måla på söndag.... Men att jobba mitt på dagen är skitjobbigt. Man hinner ju inte med någonting. Måste hinna ut till en kompis med mitt fadderbarns födelsedagspresent. Och det kan ta ett par timmar =P

Usch, tiden bara rinner iväg. Imorgon kl 15 så är det bara 4 veckor kvar tills jag stämplar ut för semester.

#emmaljunga #scooter #måla #sommarblommor

Så då, tredje och sista lediga helgen är över. Och det är skönt.

Lördagen bjöd återigen på en ensam och tråkig dag. Sambon hade fått tillåtelse att åka lite cross ute hos sin kompis. Och då han tog bilen blev sonen och jag sittandes hemma. Och sonen blir väldigt uttråkad av detta hemmasittande. Sambon kommer hem förvånande tidigt. Anledning: hockey-VM. Sonen och jag fortsätter roa varandra.

Känner att sambon är irriterad. Frågar och då kommer det fram. "Jag är så trött på att vi inte kan hålla ordning. VI kör ett race och sen låter VI allt förfalla flera veckor innan VI tar tag i det igen." Vad i helvete?!?!? Vad då VI? JAG städar varje vecka. JAG plockar och tvättar flera gånger i veckan. Kändes så jävla otacksamt. Ja, jag jobbar inte lika många timmar i veckan, men i fredags när jag jobbade 9 tim och han 6 tim, inte fan fixade han hemma då. Nä fy fan....

Söndagen gick bättre. Fick färska frallor till frukost och en blomma. Sen bar det av hem till svärföräldrarna. Där åkte, till barnens stora glädje, poolen fram. Men det är en pärs att vara där. Det är sån besvärlig stämning mellan svägerska och hennes föräldrar, mellan kusinerna, och mellan svägerska och hennes dotter. Och det gnälls och allt är så bökigt. Det är så tråkigt.

I veckan händer ingenting och till helgen så jobbar jag. Så, hej hopp!

Snart så. Snart är denna djävulshelg över och sambon hemma igen.

Natten till lördag gick väl så där. När jag väl hade somnat så vaknade sonen av en mardröm. Han är otröstlig och sparkar och slår mig så fort man försöka trösta. Till slut somnar han och även jag.

Lördagen börjar segt då jag mår en smula illa utöver febern. Men vid tio så har jag lyckats få i mig lite frukost och tagit en dusch. Ner en sväng på stan, känner mig någorlunda pigg. Hemma igen så gör jag iordning uteplatsen då vädret visar sig från sin bästa sida. Men med feber är det inte lätt att njuta. Sitter i 23 graders värme och fryser. Iklädd långärmat och filt. Helt sjukt. Klockan 19 somnar både sonen och jag i soffan.

Inatt har jag fått sova och idag har febern lyst med sin frånvaro. Skönt. Tyvärr är hostan fortfarande kvar. Och den är jobbig. Har som ett tryck över bröstet som bara inte vill släppa. Men det går åt rätt håll.

Och inatt kommer sambon hem. Jippie!!!!

På en arbetsplats med många anställda så är ju lagarbete ett rätt aktuellt ord. Men det finns dem som inte verkar veta vad det innebär. När vi hade kassamöten förra veckan så fick jag möjlighet att lufta det som hade hänt tidigare. Inga namn nämndes. Vi pratade om hur snabbt vi hanterar kön i förbutiken. Och då nämnde jag den gången då denna person lämnade mig ensam med en kö på 6 personer. Vi har fått tydliga riktlinjer om att är det fler än 5 st i kö så ska vi vara två. Nä, hennes ansvarsområde var viktigare. Men jag anser att har vi inga kunder så behöver vi inga varor... Vid samma tillfälle "gnäller" hon lite snabbt för att hon önskade att någon annan kunde ta hennes plats så hon fick plocka klart. Men för helvete!!!!
En gång fick denna person byta mig i kassan och kommentaren jag fick (lite surt) var "det är ju lönt när jag ska gå hem om tio minuter". Idag blev det samma sak, jag fick byta en tjej i kassan på rast för att ovannämnda inte ville, 25 min innan hon gick hem. Och då blir jag lite sur på ledare. Tjejen har stått större delen av dagen i förbutiken, medan jag har suttit. Irritationen var hög!!

Nog om det ;-) Det har varit en tuff dag på jobbet. Lugnt med folk, men det är ingen hit att jobba med hosta och feber. Och ja jag vet, jag skulle ha varit hemma. Och som sambon sa, ingen tackar mig för att jag genomlider 9 timmar när jag inte mår bra. Men mitt samvete klarar inte av att ringa och sjukanmäla mig två timmar innan jag börjar ett 9-timmarspass. Och jag behöver pengarna.... Så nu ligger jag här, varm och kall på samma gång. Sonen sover och jag ligger ensam i soffan. Idag har jag legat jättebra i blodsocker, men nu ignorerar jag dietistens råd och vräker i mig godis. Jag är ju sjuuuuk!! =(

Hoppas få sova lika gått som jag gjorde natten till idag. Imorgon blir det en liten tur till stan och sen får det bli pyssel hemma i trädgården.

#jobb #lagarbete #trädgårdspyssel #feber #feberfrossa

Och så regnar det igen....

Det var så skönt att vara ledig i helgen. På lördagen så var vi på kosläpp och sen hemma hos svärföräldrarna hela dagen. Sambon var hos en kompis och mekade cross. På söndagen blev det en tur till Jönköping. Endast 85 kr på IKEA spenderades. Det blir så när svärfar är med. Har liksom inte ro i kroppen att gå och strosa.

I måndags jobbade jag ett lagom eftermiddagspass och igår var dagen med stort D.

Först ett besök hos dietisten. Fick många bra råd. Men jag får alltid samma känsla när jag kommer hem; att ingen annan ska få/kan bestämma hur jag ska äta. Jag vet att de bara vill väl och hjälpa. Men jag HATAR när folk säger hur jag ska leva. Men lite tog jag med mig och har nu inhandlat makrill i tomatsås (HATAR tomatsås), keso och ett stort paket ägg.

Efter dietisten blev det panikkörning hem till stan för att besöka frisören (ja, sonen var på dagis = 30 min egentid). Och det blev kort, men så skönt. Hämtade sen sonen (skämdes lite över att vara nyklippt), iväg och handla och så hem.

Så idag, min andra lediga dag denna vecka, så har det stått städning på schemat. Nu bara är jag....

I helgen är jag ensam hemma då sambon sticker till Finland på GP-speedway. Får se vad jag ska fylla dagarna med.

Jag skulle jättegärna vilja vara gravid igen och ge min son ett småsyskon. Men som diabetiker (en slarvande sådan) så är det inte så lätt. Man kan liksom inte bara bestämma sig från den ena dagen till den andra.

När sambon och jag bestämde oss för att försöka när vi fick sonen så var inte läget idealiskt men det var bättre än det någonsin hade varit.

Många kan inte sätta sig in i hur svårt det är. Och det kan man inte förvänta sig heller. För en ickediabetiker så finns ju oftast inga hinder.

Men det kan vara fruktansvärt frustrerande och höra: "men det är väl bara att....". Nä, det är inte så bara. Denna kommentar har jag fått av sååå många. Både av vänner och arbetskamrater. Alla som har gått på diet vet hur svårt det är att helt plötsligt börja göra annorlunda. Det är inte svårt att hålla sig till regler och dieter när man väl är gravid, men då har man ju en till att tänka på. Just nu är det bara jag och jag är tyvärr inte värd besväret.

Nedanstående text är taget från diabetes.fi och förklarar lite hur barnet påverkas av diabetesen och vad som krävs av mig:

Fosterutvecklingen kan skadas och till exempel hjärtat och skelettet ta skada om modern har högt blodtryck i början av graviditeten. Mot slutet av graviditeten kan högt blodsocker leda till att barnet växer för mycket och att det uppstår problem vid förlossningen.
Du måste ha god blodsockerkontroll redan före befruktningen för att minimera risken för missbildningar hos fostret. Det betyder att sockerhemoglobinet (HbA1c) ska ligga nära det normala värdet, alltså vanligen under 58 mmol/mol (7,5 %).

Just nu ligger jag inte på rätt nivå i HbA1c. Jag ligger på ungefär 85-90 mmol/l. Så jag har en bit att gå....

Vissa dagar så slår tanken mig att jag kanske får acceptera att jag bara får ett barn. Att jag aldrig kommer att lyckas få ner mitt blodsockervärde. Men det känns så egoistiskt gentemot sonen. Så jag får fortsätta kämpa....

Vissa dagar känns det verkligen skit, att allt kan kvitta. Och vissa dagar så känns det bättre.

Var ordentligt deppig i tisdags när jag fick använda mina sista slantar (plus låna från huskontot) för att kunna betala veckohandlingen. Då känns verkligen allt hopplöst. Men samtidigt får jag lite dåligt samvete. Jag vet andra som har det värre. På kvällen kom sambon till undsättning så nu kan jag gå och klippa mig =)

Onsdagen gick bättre. Efter jobbet blev det en tur till tippen i ösregnet. Blött men skönt att bli av med allt ris.

Torsdagar hatar jag. Jag tror Gud skapade torsdagen bara för att jävlas. Men det blev en ganska ok avslutning.

Idag har jag varit ledig och som vanligt när jag är ledig så vaknar sonen kl halv sju. Jag kan ju inte direkt påstå att jag vet vad sovmorgon är.... Men det har varit en ok dag med lite lekparkshäng, gummistövlar-inköp och gos med sonen.

Imorgon blir det ko-släpp, därav inköpet av gummistövlar =D

Då har ännu en vecka flutit förbi. Och den sista jobbhelgen är äntligen gjord. Nu har jag tre lediga helger att se fram emot.

Helgen som var innehöll ett besök från mamma och hennes man. Jättetrevligt! Lördagen (som blev lite bonusledig) spenderade vi på stan och kollade på bilar. Sambon och mammas man hamnade på hotellet med varsin öl medan jag, mamma och sonen gick i affärer. Hittade lite tröjor till sonen. Kvällen bjöd på grillat tillsammans med svärföräldrarna.

På söndagen blev vi ensamma igen och jag åkte och jobbade. Och så var man inne i rutinerna igen...

Idag har jag skippat städningen igen. Städade i torsdags så det får va idag. Får plocka lite bara. Var dock och handlade. Börjar känna en gnutta depression smyga på. Jag hoppas att det inte sätter sig ordentligt. Men just nu är det så mycket vill men inte kan. Jag vill skaffa barn igen, men kan inte. Jag vill köpa diverse saker, men kan inte. Det kryper i kroppen på mig. Känner en otålighet, men samtidigt har jag ingen ork till att göra något åt det.

Nästa vecka blir det i alla fall ett besök hos en dietist. Och så ska jag gå och klippa mig, hur jag nu ska kunna betala det????